Sitter i soffan med en kopp kaffe och tycker lite småsynd om mig själv. Varför då? Ja det var faktiskt en riktigt bra fråga. Kanske för att jag varit hemma med två små gnällspikar hela dagen eftersom sonen haft aj aj, kanske för att jag inte orkat duscha idag och ser ut som en slusk med myskläder och flottigt hår, kanske för att jag har den där pigga veckan som vi kvinnor drabbas av med jämna mellanrum eller kanske för att jag är inne i en period av konstant värk och då blir man lite "otrevlig" efter ett tag. Men nej, inget av detta gör att det är synd om mig. Barnen är gnälliga för att jag är supertråkig. Jag har själv valt att inte gå in i duschen. Pigga veckan är liksom inget att haka upp sig, jag kommer tycka ännu mer synd om mig själv när den försvinner och värken är ju såklart inget kul att ha men den är ju en del av mitt liv som i sin helhet är underbart. Alltså finns det ingen anledning att tycka synd om mig idag! När jag druckit upp mitt kaffe och sötnosarna badat klart är det jag som går in i en dusch!
Innan jag blev gnällspik hann jag iallafall fota min nya vägglampa som jag fyndade på loppis förra helgen. Sambon valde plats och den blev perfekt över myshörnan i vardagsrummet.
Fick förresten min första skiddag för säsongen i lördags. Tre åk i Tegefjäll och låren sprängvärkte. Jag tror det kan vara det här som kallas otränad eller kanske extremt otränad. Härligt!
/Sofie
