När allt bara är jobbigt
Varför känns vissa dagar bara så jobbiga? Man vet nästan redan när man vaknar att allt bara är så fel den här dagen och man orkar ingenting. Trött, irriterad och helt ur balans utan anledning. Jag känner mig som världens sämsta och suraste mamma och barnen blir ju inte precis mer lätthanterliga när dom smittas av mitt humör. Jag drabbas av det här då och då och hoppas och tror att det är likadant för andra. Men vad beror det på?? Förmodligen är jag hur glad som helst när jag vaknar i morgon och kan inte äns förstå hur den här dagen kunde vara så jobbig, kan knappt ens komma ihåg känslan och får då ännu mer dåligt samvete för barn och sambo som drabbats. Känner någonannan igen sig i det här? Tips för hur man ska handskas med såna här dagar?Skönt att få skriva av sig iallafall.
Kan meddela att det blir inget pysslande idag (möjligen om jag haft en stor atelje där jag kunnat kasta färg omkring mig) men vill visa en bild på en tavla gjord direkt på väggen i washitejp. Ville göra ett motiv som kändes tryggt men ändå fritt och lyckligt. Så som jag känner mig de flesta andra dagar...
/Sofie