Jobbansökan och glasburkar
Ikväll har jag suttit och skrivit en jobbansökan. Vad är det som gör det så jobbigt? Varje gång infinner sig en slags ångest när man sitter där och ska formulera sig. Låter det här för glatt, för allvarligt, för tråkigt...? Skriver jag för mycket eller för kort? Ska jag ringa eller bara skriva? osv... Nån mer som känner igen sig?
Jag trivs egentligen alldeles utmärkt med det jobb och den arbetstid jag har nu. Men när det dyker upp ett arbete inom mitt kompetensområde så måste man ju passa på, dom växer inte på träd. Dessutom var det i Östersund. Nu är det iallafall ivägskickat och kanske slår jag en pling i morgon. Sen är det bara att vänta och se.
Idag hittade jag två glasburkar med fina former. Älskar glas, det är så fräscht och fint och kan användas till så mycket. Just nu får dom pryda köksbordet i väntan på ett färgglatt fruktfat. Men sen får vi se vad dom får för funktion.
Jag hittade en riktigt stor glasburk på loppis i sommras som fick bli blomkruka. Sonen och jag samlade stenar som vi la i botten innan vi fyllde på jord. Det blev jättefint. Älskar när solen blänker i glaset.
/Sofie